Idag börjar mitt nya liv

Idag börjar mitt nya liv. Nu måste jag börja tänka att jag är mamma till ett barn med autistiskt syndrom med LMR (lätt utvecklingsstörd). Beskedet kom idag. Jag tog emot det med både sorg och lättnad. Även om jag var förberedd på resultatet, så befinner jag mig ändå i någon slags kaos. Nu kommer en ny skådespelare upp på scenen, nämligen autismcenter.

Nu kommer Viktor få rätt hjälp. Han har tidigare haft mycket bra hjälp, men kunskapen om detta har väl varit något begränsad. Nu kan väl tillvaron bara få bli bättre!?

Orken tryter

Hur mycket ska en människa orka? Orken tryter! varför är det inget som vill gå min väg just nu. Det blir ingen flytt för mig den 17 maj, det har fullständigt tagit knäcken på mig. Jag är så jävla arg på mäklaren att jag skulle vilja skälla ut henne efter noter. Men jag orkar inte. Det skulle ta för mycket på krafterna. Just nu har jag lite annat att tänka på. Orkar, orkar inte.... Vet inte alltid vilket ben jag ska stå på. Vem ska kämpa för mig och Viktor om inte jag gör det? Jag längtar till på onsdag, då ska jag träffa en person som kanske kan hjälpa mig lite på traven, åtminståne börja reda ut saker. Man måste ju börja nysta någonstans...

Just nu känner jag mig inte alls stark, men jag ska komma stärkt ur detta helvete! Det måste bara börja vända snart!

Snart...

Ååååh vad jag längtar efter att få lite ordning på mitt liv. Jag bävar för svaret på utredningen, jag längtar efter ny lägenhet (om mäklaren nu kan få arslet ur vagnen och få i ordning alla papper från föreningen). Det känns som om jag snart kommer få lite rätsida på mitt liv ganska snart. Ni anar inte hur mycket jag har kämpat de senaste månaderna, jag vill bara slippa denna "ryggsäck". Livet kommer aldrig mer bli detsamma, men det behöver ju inte innebära att det blir dåligt. Det ska bli skönt att flytta till ett område där det finns släkt och många vänner, då finns hjälpen (förhoppningsvis!) nära när jag behöver

Sen kan man ju undra när kommunen blir klara med LSS-utredningen. Har dom tagit dom kontakter som dom skulle? Jag undrar om jag får det jag har sökt...? I så fall kommer jag få lite egen tid. För Viktor blir det nog ganska roligt att få komma till en annan miljö. Viktor har ju bara haft sin mormor och morfar som han har kunnat vara hos en längre tid. Nu kommer jag dessutom att få ensam vårdnad. Fast å andra sidan, jag har alltid varit ganska ensam vad gäller Viktor. Jag har varit den som har tagit ansvar för att hans tillvaro ska fungera. Ja, ja, sånt är livet. Nu vet jag vad jag kan vänta mig...

Tänk

Tänk om jag snart får en lägenhet! Igår var vi på en visning och Viktor talade minsann om för mäklaren att "här ska jag och mamma bo". Man kan ju alltid hoppas, hoppas att det löser sig. Jag har hört att det är ett trevligt område, många barnfamiljer finns det visst. Det behöver Viktor. Och jag!!! Det ska bli så skönt att få ett eget boende, hoppas bara att det blir snart. Vi behöver få starta vårt eget liv. Hur det ska bli, har jag ingen aning om. Det känns som om det kan bli skönt, men väldigt tufft. Jag lär väl inte leva lyxliv, men men...

Nu går jag dock fortfarande och gruvar mig för avslutet på BUP. Det närmar sig delgivningen med stormsteg = SKRÄCK! I morgon och 1 dag nästa vecka kommer en specialpedagog från skolans värld och hälsar på Viktor på förskolan. Jag sprang på henne på gymmet idag, så vi pratade liiite om Viktor och massor med skit. Hon är ju trots allt kollega till mig (kan man väl nästan säga, trots att hon jobbar i skolan). Ska bli kul att höra vad hon har att säga. Usch, tänk om han får den diagnos jag misstänker att han får. Hur i all världen kommer det att gå??

Från BUP

Härom dagen var jag till BUP och träffade psykologen. Hon berättade att hon hade testat Viktor`s förmåga att tänka abstrakt. Hon ville få fram att man står i köket eller vid spisen. Viktor funderar länge och väl, sen tittar han på henne och säger.... PÅ GOLVET!! Hon har tydligen fått sig några riktiga skratt anfall när hon har pratat med Viktor

När han var hos läkaren, så säger hon "Jag måste bara bryta undersökningen lite för jag var inte beredd att du var så charmerande och gullig". "Jag vet, jag är gullig" svarade han. När hon sedan tog fram lådan med saker hon skulle använda, så pekade Viktor på stetoskopet och säger "Den där är så rolig, får jag låna?". Läkaren kunde ganska snabbt konstatera att Viktor var van vid sjukhusmiljö med allt det innebär. Det stämmer väl ganska bra!

Usch, känner att det har snurrat mycket runt BUP och den här utredningen. Jag håller med en vän som sa till mig: BUP är som medicin - inte roligt att ta, men man mår bra efteråt!Det har ockå varit mycket annat jobbigt som har hänt. Trots det tycker jag att det är viktigt att kunna hitta små ljuspunkter, det har jag nog varit ganska duktig på. Jag tror inte att jag någonsin har träffat vänner och hittat på så mycket roligt så ofta som nu. Det är underbart!

Sköldpaddor

Olmed idag. Viktor busade med Micke: satte måttband i håret, ville dricka gipsvattnet (på skoj!!), förhörde Micke om hela hans liv och pratade oavbrutet. Men tålmodiga ingenjören konstaterade bara "det gör ingenting, det är bara så underbart att han alltid är på ett strålande humör när han kommer hit." Han valde fina sköldpaddor på sina nya ortoser och flörtade till sig en rulle gips, för han skulle gipsa mormor när han kom hem...

Olmed i all ära, men dagens huvudnummer var nog järnvägsmuseèt. Där fick han "köra" buss och tunnelbana i långa rader, gissa om det var populärt. Jag ska absolut åka dit fler gånger!! Man når honom verkligen så bra när han får göra det han uppskattar, typ allt inom området tåg/bussar/tunnelbana. Han koncentrerar sig riktigt bra, pratar och ställer en massa frågor. Underbart!

Nu är det nog nära...

Nu känns det som att det är nära! Träffade psykologen på BUP idag. Det arbete hon och hab-psykologen gjort känns väldigt genomarbetat och framförallt rättvist. Jag vet inte hur jag ska tackla det besked jag kommer att få, men men... På onsdag ska vi tillbaka dit, Viktor ska träffa läkare och psykolog. Jag tror han ska filmas då, spännande! Jag tror att vi snart kommer få svar på en massa frågar som har funnits de senaste åren, det känns konstigt. Tänk om vi slipper en massa undersökningar! Wohooo! När allt är klart på BUP så ska jag nog ta mig några dagars ledigt, det kan jag behöva!

Men åter till något annat. På fredag är det min lediga dag, efter ortopedingenjören blir det nog ett besök på järnvägsmuseet. Det har gossen önskat. Där kan han köra buss och tåg själv, det blir trevligt. Kanske dom har skruttbussar och trafiktåg?!