USA

Idag fick jag veta varför det har tagit så lång tid att få provsvar från sömnregistreringen, som gjordes i mitten på februari. Det ska analyseras i USA! Undrar varför?! Är det svårt att göra det här? Ja, jag vet ju inte, jag är ju inte kunnig inom området;) Hoppas bara att svaret kommer snart, jag vill inte gå runt och undra längre. Idag blandades det dessutom in en ny specialpedagog, hon är spec.ped. i kommunens skolor. Hängde inte riktigt med på varför, men jag vet att hon är bra. Hoppas ändå att hon vi har nu ändå kommer vara kvar på ett hörn. Det ska nog bli bra till slut...

Nu ska vi bara fira en härlig påsk!

Första besöket

Så har vi klarat av första besöket på BUP. Av alla besök vi har gjort på sjukhuset och habiliteringen, alla undersökningar och samtal vi har haft, så var nog det här besöket på BUP det jobbigaste jag har gjort. I nästan 6 år har jag väntat på en diagnos som ska förklara allt. Om 2 månader kanske jag är där. Då kanske Viktor har den där diagnosen som skulle underlätta så mycket. Det är konstigt att säga att en diagnos skulle underlätta så mycket, eftersom han redan nu har fått mycket och otroligt bra hjälp från flera håll. Men han får den diagnosen jag tror att det blir, så kommer han nog behöva lite annan hjälp. Jag väntar verkligen med skräckblandad förtjusning, om man nu kan säga så. April kommer att bli en jobbig månad med mycket frånvaro från jobbet. Jag tror att det kommer bli minst 6 besök innan delgivningen i början på maj. Vet inte riktigt hur jag ska orka. Det är en lättnad att veta att den underbara psykologen på hab finns med mig hela vägen, även om hon bara kommer vara med på delgivningen på BUP. Men hon finns alltid där, jag kan alltid vända mig till henne med frågor och funderingar. Nästa vecka blir en trög vecka; måndag-samtal på förskolan tillsammans med uroterapeut, hab, spec.ped och delar av den nya personalen som ska ha Viktor till hösten. Tisdag-undersökning på BUP. Onsdag-Undersökning på BUP och sedan träning hos sjugymnasten (den träningen älskar Viktor, han får ju göra en massa roliga saker!). Sen kommer påsken och 4 dagars vila. Yippie!

Idag ska jag förgylla tillvaron med ett biobesök och middag med en god vän! Det ska bli trevligt ;)

Vilken blåsning

Idag hade jag förberett mig på att tillsammans med Viktor besöka BUP i Södertälje. När vi väl kom dit visade det sig att dom hade skrivit fel på kallelsen. Vilken blåsning!! Det var ju bara att ta tåget tillbaka till jobbet. Men min kollega blev glad, hon slapp ju vara ensam på eftermiddagen. På onsdag gör jag ett nytt försök, då utan Viktor. Medan jag är på samtal på på BUP så är Viktor på hab och tränar, det tycker han är såååå roligt. Dom har ju en studsmatta...

Tungt

Ibland känns allt oändligt tungt och jobbigt. De senaste dagarna har verkligen kännts så. Det har varit mycket på jobbet med föreläsning och kurs. Visserligen bra och roliga saker, men det känns som att jag inte riktigt har ork till det just nu. Jag har ju fullt upp med att reda ut mitt liv. Droppen var väl när Viktor och jag dessutom fick kallelse till BUP för att påbörja utredningen. Den kom liksom lite tidigare än beräknat. Psykologen som remitterat trodde att vi kanske skulle få vänta ända till början av hösten, men så blev det inte. Nu sätts det igång i slutet av mars och vi har ett antal besök framför oss innan det ska avslutas i mitten på maj. Just det här känns det faktiskt lite tungt att behöva göra ensam. Fick dock ett litet skratt från vår psykolog igår, när hon berättade hur det gick till när hon skickade remissen. Hon vågade inte skicka den med posten (eller vad dom nu använder) utan hon tog bilen och åkte och lämnade den själv med förklaringen "jag hade ju en hel kartong med material, så jag hade nog strypt den som kanske skulle tappat bort materialet på posten". Härliga människa ;)!

Jag går också och väntar på besked om sömnregistreringen, som gjordes för ett tag sedan. Undrar om man ska ringa och höra hur det går, eller om man ska vänta ett tag till?! Jag vill ju veta om han ska opereras, men samtidigt orkar jag inte mer just nu. Lite halvt kluven, kan man ju säga...

Men bäst av allt är att jag har en underbar son, en härlig nästan tandlös blivande 6-åring! Eller tandlös är kanske fel, han har ännu så länge hunnit få sina permanenta tänder redan innan mjölktänderna lossnat :)

Sötaste...

Snällaste, sötaste Viktor har alltid en härlig förmåga att säga värmande saker när det som mest behövs. Det finns vissa som aldrig har tyckt om det jag lagat, Viktor är inte en av dem. Häromdagen tittade han på mig och sa "mamma, du är världsbäst på att laga god mat!" Vilket betyg! Nu kanske man måste lära sig laga mat...