Så har vi klarat av första besöket på BUP. Av alla besök vi har gjort på sjukhuset och habiliteringen, alla undersökningar och samtal vi har haft, så var nog det här besöket på BUP det jobbigaste jag har gjort. I nästan 6 år har jag väntat på en diagnos som ska förklara allt. Om 2 månader kanske jag är där. Då kanske Viktor har den där diagnosen som skulle underlätta så mycket. Det är konstigt att säga att en diagnos skulle underlätta så mycket, eftersom han redan nu har fått mycket och otroligt bra hjälp från flera håll. Men han får den diagnosen jag tror att det blir, så kommer han nog behöva lite annan hjälp. Jag väntar verkligen med skräckblandad förtjusning, om man nu kan säga så. April kommer att bli en jobbig månad med mycket frånvaro från jobbet. Jag tror att det kommer bli minst 6 besök innan delgivningen i början på maj. Vet inte riktigt hur jag ska orka. Det är en lättnad att veta att den underbara psykologen på hab finns med mig hela vägen, även om hon bara kommer vara med på delgivningen på BUP. Men hon finns alltid där, jag kan alltid vända mig till henne med frågor och funderingar. Nästa vecka blir en trög vecka; måndag-samtal på förskolan tillsammans med uroterapeut, hab, spec.ped och delar av den nya personalen som ska ha Viktor till hösten. Tisdag-undersökning på BUP. Onsdag-Undersökning på BUP och sedan träning hos sjugymnasten (den träningen älskar Viktor, han får ju göra en massa roliga saker!). Sen kommer påsken och 4 dagars vila. Yippie!
Idag ska jag förgylla tillvaron med ett biobesök och middag med en god vän! Det ska bli trevligt ;)
lördag 27 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det går inte en dag Jenny, utan att jag är med dig i tankarna. Kramar!
SvaraRadera