Tungt

Ibland känns allt oändligt tungt och jobbigt. De senaste dagarna har verkligen kännts så. Det har varit mycket på jobbet med föreläsning och kurs. Visserligen bra och roliga saker, men det känns som att jag inte riktigt har ork till det just nu. Jag har ju fullt upp med att reda ut mitt liv. Droppen var väl när Viktor och jag dessutom fick kallelse till BUP för att påbörja utredningen. Den kom liksom lite tidigare än beräknat. Psykologen som remitterat trodde att vi kanske skulle få vänta ända till början av hösten, men så blev det inte. Nu sätts det igång i slutet av mars och vi har ett antal besök framför oss innan det ska avslutas i mitten på maj. Just det här känns det faktiskt lite tungt att behöva göra ensam. Fick dock ett litet skratt från vår psykolog igår, när hon berättade hur det gick till när hon skickade remissen. Hon vågade inte skicka den med posten (eller vad dom nu använder) utan hon tog bilen och åkte och lämnade den själv med förklaringen "jag hade ju en hel kartong med material, så jag hade nog strypt den som kanske skulle tappat bort materialet på posten". Härliga människa ;)!

Jag går också och väntar på besked om sömnregistreringen, som gjordes för ett tag sedan. Undrar om man ska ringa och höra hur det går, eller om man ska vänta ett tag till?! Jag vill ju veta om han ska opereras, men samtidigt orkar jag inte mer just nu. Lite halvt kluven, kan man ju säga...

Men bäst av allt är att jag har en underbar son, en härlig nästan tandlös blivande 6-åring! Eller tandlös är kanske fel, han har ännu så länge hunnit få sina permanenta tänder redan innan mjölktänderna lossnat :)