måndag 23 augusti 2010

Less...

Just nu är jag ganska less på sjukhus. Inom ca 1 ½ vecka kommer det vara 5 besök på sjukan, känns väl sådär. Förra helgen var Viktor på akuten. Urinvägsinfektion. Det måste göras en uppföljning, det blir nu på torsdag. I onsdags var han på öronkliniken, södertälje. Därifrån skickades remiss till huddinge. Dit ska han på torsdag. Dessutom har han varit hos ögonläkaren, men där gick det ok...

Men men...
Annars är allt ganska bra. Viktor har bytt avd på förskolan och det fungerar ganska bra, tycker jag. Detta trots att han säger att han inte vill gå dit. Jag tror bara att det har varit svårt att vänja sig och att det är många nya barn i gruppen.

torsdag 19 augusti 2010

Tack

Till dig/er som skickade kort till Viktor: Tack! Viktor blev glad, han älskar att få post. Ni vet vilka ni är...

onsdag 18 augusti 2010

Städa

Tänk så svårt det kan vara att städa i sitt rum. Tänk så lätt jag kan göra det för Viktor. Jag har äntligen rensat bland alla hans leksaker, så nu är det inte alls lika mycket kvar. Dessutom har jag satt upp kort på alla saker och vart dom ska vara. Nu har han sagt att det är så lätt att städa nu, för han vet vart alla saker ska vara. Tänk så enkelt det kan vara...

tisdag 10 augusti 2010

Några små ord...

Det är aldrig en okomplicerad tillvaro att leva med barn med autism men på något sätt går det en dag i taget. Och stunderna av glädje är fler än vi tror.

Det citatet stämmer så bra! Det är verkligen så det känns!

fredag 6 augusti 2010

Varför inte?

Jag undrar så varför inte hela livet kan vara lite som semester. Har haft det så lugnt och skönt under mina 3 veckor. Inte ett sjukhusbesök eller möte. Åååh, så skönt! Men nu är semestern slut. Hoppas att hösten blir lite lugnare än vad våren var. Det gäller ju liksom att se till att hitta lite tid för själv. Det blir en utmaning att klara det!

När Viktor kommer tillbaka till förskolan, ska han börja på ny avdelning. Spännande! Har redan drillat personalen och dom tycker det ska bli spännande att få jobba med honom. Ja, ja det blir nog bra. Tänk, sen Viktor fick sin autism-diagnos så känns det som att mycket har fått sin förklaring och jag vet vad jag har att jobba mot. Dessutom blir det lättare att jobba mot t. ex. kommunen.