söndag 15 juli 2012

Tänker

Tänker, tänker, tänker........  Mycket har hänt de senaste åren. Jag har en alldeles färsk 8-åring som är så nöjd och glad med det liv han lever. JAG har ENSAM kämpat för att Viktor ska få det han behöver, tillvaron rullar faktiskt på riktigt bra. Nu har han sommarlov, men ni ska veta att han saknar skolan och alla kompisar. Ja, jag saknar nog dom lite också. Skolan är en oas där allt bara fungerar, jag är så nöjd med den trygghet, omtanke och kunskap han får där! Nu återstår dock resten av det härliga sommarlovet med allt vad det innebär. Till hösten vet jag att det blir en del saker på sjukan, men jag hoppas att det ska bli bra. Att det inte ska bli det jag oroar mig för, det läkare har förvarnat om. Jag får vänta och se, svaret kommer i augusti. Usch, hemska väntan....!! Vad väntar annars till hösten? Mycket spännande på jobbet. Jag har ju fått lite nya,spännande uppgifter som jag hoppas ska bli bra. Jag har också just fått veta att jag ska läsa en kurs på universitetet igen. Visserligen bara 7.5 poäng, men ändå. Hoppas också att min fina kollega kommer in på sin utbildning som hon har sökt.

Ja, jag har mycket att göra till hösten. Jag kommer att kämpa! Jag kommer inte att ge upp!!

Fortsatt trevlig sommar!

onsdag 21 december 2011

Första avslutningen

Nu har 1 termin gått. En termin av glädje. En termin av lättnad. En termin av samhörighet. Jag är så nöjd och glad. Viktor har verkligen världens bästa pedagoger! Idag fick jag veta att hans gympalärare har fått utmärkelsen "Sveriges bästa gymnastiklärare". Han är tydligen helt fantastisk. Fast Viktor var rädd för honom i början....
Tänk om alla barn kunde få samma möjlighet som Viktor har fått. Jag är fortfarande så glad över att jag inte har behövt bråka för någonting under hela terminen. Härligt! Det är så härligt att se hur bra han mår, hur glad han är när han pratar om skolan.

Idag fick jag också mycket positva framtidsutsikter för lilleman. Å vad underbart det var att höra att det finns hopp, det finns tro!

onsdag 2 november 2011

Men, oj då!

Då har jag gjort mig ännu mer populär i min lilla kommun. Jag antar att det inte kommer falla väl ut att jag mailar en artikel från Svenska Dagbladet om hur kommuner bryter mot LSS-lagstiftningen och Sveriges domstolar ser genom fingrarna med det. Oooops! Misstänker att jag snart får ett samtal... Men jag måste väl få tala om när jag tycker att något är fel?? Jag kan bli så less på att man bara ska tacka och ta emot för det lilla man får. Viktor verkar inte ha rätt till ett drägligt liv, det verkar i alla fall kommunen tycka. Visst, han har bra skola och kontaktfamilj som fungerar. Men resten då? Ska han inte få ha fritidsaktiviteter? Träffa kompisar och göra roliga saker? Tydligen inte....

söndag 4 september 2011

En skolpojke!

Ja, precis så är det! Jag har fått en skolpojke! Det är stort, det är spännande. Kanske mest för lilla mamman. Viktor sa redan första dagen "mamma du kan åka härifrån, så jag kan vara ensam med fröknarna". Så blev det ju såklart inte, eftersom både pedagogerna och lilla jag behövde inskolning. Nu känner jag äntligen att han är välkommen, han hör hemma, HAN TYCKER ATT SKOLAN ÄR ROLIG (förutom att gympaläraren är lite småläskig....). Han har sin aldeles speciella favorit bland assistenterna. Tror ibland att det bara är Daniel som gäller! Så livet rullar på och det går ganska bra, det är härligt! Härligt att få känna att trots allt jobbigt som har hänt och fortfarande händer, så går det faktiskt framåt. Jag kan faktiskt ha förhoppningar om en bra framtid för Viktor. Jag har fått höra att han har goda förutsättningarna att kunna lära sig att klara sig något sånär självständigt.

Så jag ser ljust på framtiden!

onsdag 23 mars 2011

Hur tänker dom....

Hur tänker makthavarna när dom skriver en lag som innebär att brukare inte får gå på toa när dom har ledsagare? Det är sant, för det är precis vad som har hänt mig. Viktor har blivit beviljad ledsagare, men enligt lagen får dom inte hjälpa honom på toa. Det är ju sjukt och absurt! Är det inte det ena, så är det det andra! Ååååh!!!! Hur mycket ska man orka??

fredag 11 februari 2011

Hand i hand

Glädje och sorg går hand i hand. Jag börjar bli så trött och så sliten. Undrar hur mycket jag ska klara innan jag fullständigt kraschar? Jag håller fortfarande på med skola till lilleman. Ni anar inte hur struligt det kan bli. Det senaste är att vi måste besöka skolläkaren. Idag frågade jag kommunen vad dom ville veta av läkaren, så att jag skulle kunna förbereda mig lite. Till svar får jag att dom inte behöver veta något särskillt. Kan någon förklara varför vi ändå måste besöka skolläkaren?? Jag vet vet inte om jag är trög.... Men jag hoppas att det snart är slut och att jag får som jag vill. Jag ska ha som jag vill!

Annars rullar livet på och Viktor hittar på en massa roliga saker. I dagarna har det blivit klart att han ska börja rida i slutet av februari. Han ska vara med i ett projektet hästanknuten verksamhet för barn med autism och utv.störning. Det ska verkligen bli superroligt. Första gången åker jag med, men sedan har kommunen anställt en ledsagare som följer med honom varje gång. Jag tror att han kommer bo på hästryggen så fort han kommer till stallet;). Det ska verkligen bli så kul!!

Som sagt, glädje och sorg går hand i hand...

måndag 17 januari 2011

Nervös

Nu börjar jag bli lite nervös! Jag ska till kommunen i morgon. Förhoppningsvis så får jag ett besked om skola. Idag fick jag ett samtal från förskolan att självaste förskolerektorn ska vara med. Det känns lite konstigt att jag ska sitta där med chefer och specialpedagog. Ja, ja.... hoppas i alla fall att jag får ett trevligt besked!

Det märks oxå att folk har börjat jobba efter jul. Det börjar så smått droppa in lite olika kallelser om möten och undersökningar. Dessutom har jag hunnit med att ringa en massa samtal hit och dit. Jag säger bara en sak: vi bor i telefonköernas och "vänta, jag kopplar dig vidare" förlovade land. Senaste idag fick jag prata med 3 olika personer på folksam, för att till slut få beskedet att jag kommer bli kontaktad av en handläggare i februari/mars. Suck!

Jag hoppas verkligen att detta år blir lite lugnare och roligare än vad förra året var. Vet ju dock att en del jobbiga saker väntar, så varför ta det lugnt? På onsdag ska Viktor på en efterkontroll efter op, hoppas det ser bra ut. Han var där redan i slutet av november, då såg det mesta bra ut. Det var bara hörseln som inte var så bra, men det berodde antagligen på en förkylning. Förhoppningsvis....