Sköldpaddor

Olmed idag. Viktor busade med Micke: satte måttband i håret, ville dricka gipsvattnet (på skoj!!), förhörde Micke om hela hans liv och pratade oavbrutet. Men tålmodiga ingenjören konstaterade bara "det gör ingenting, det är bara så underbart att han alltid är på ett strålande humör när han kommer hit." Han valde fina sköldpaddor på sina nya ortoser och flörtade till sig en rulle gips, för han skulle gipsa mormor när han kom hem...

Olmed i all ära, men dagens huvudnummer var nog järnvägsmuseèt. Där fick han "köra" buss och tunnelbana i långa rader, gissa om det var populärt. Jag ska absolut åka dit fler gånger!! Man når honom verkligen så bra när han får göra det han uppskattar, typ allt inom området tåg/bussar/tunnelbana. Han koncentrerar sig riktigt bra, pratar och ställer en massa frågor. Underbart!

Att glömmas bort

Det finns väl inget värre än att bli bortglömd? Det är ofta något vi får erfara när det gäller Viktor. Det gör ont och svider, man blir förbannad och ledsen, man tappar ork allt eftersom. Tillslut tappar man förtroendet för folk, hur bra det än blir varje gång man "har gått i taket" . Tillslut vill man inte mer, då låter man bara saker vara eller så blir man fullständigt skogstokig för småsaker. Så är det just nu. Jag blir fullständigt skogstokig när något negativt händer runt Viktor. Tyvärr är det ofta samma personer som hamnar i elden, vissa förtjänar det mer än andra. Vissa kanske inte alls har förtjänat det, men råkar bara jobba på "fel" ställe. Det är inte kul att som förälder behöva be om ursäkt för att man behöver hjälp. Ber om ursäkt att jag har ett sjukt barn som kostar pengar och ställer till problem. Jag har inte valt det själv...