Snart...

Ååååh vad jag längtar efter att få lite ordning på mitt liv. Jag bävar för svaret på utredningen, jag längtar efter ny lägenhet (om mäklaren nu kan få arslet ur vagnen och få i ordning alla papper från föreningen). Det känns som om jag snart kommer få lite rätsida på mitt liv ganska snart. Ni anar inte hur mycket jag har kämpat de senaste månaderna, jag vill bara slippa denna "ryggsäck". Livet kommer aldrig mer bli detsamma, men det behöver ju inte innebära att det blir dåligt. Det ska bli skönt att flytta till ett område där det finns släkt och många vänner, då finns hjälpen (förhoppningsvis!) nära när jag behöver

Sen kan man ju undra när kommunen blir klara med LSS-utredningen. Har dom tagit dom kontakter som dom skulle? Jag undrar om jag får det jag har sökt...? I så fall kommer jag få lite egen tid. För Viktor blir det nog ganska roligt att få komma till en annan miljö. Viktor har ju bara haft sin mormor och morfar som han har kunnat vara hos en längre tid. Nu kommer jag dessutom att få ensam vårdnad. Fast å andra sidan, jag har alltid varit ganska ensam vad gäller Viktor. Jag har varit den som har tagit ansvar för att hans tillvaro ska fungera. Ja, ja, sånt är livet. Nu vet jag vad jag kan vänta mig...