Misstro och motgång

Öronbarn är han, min älskade son. Misstrodd blir jag ofta när jag söker vård för honom. Senast igår... Viktor var på lättakuten på Huddinge. Den läkaren sa att det bara var en ordentlig vaxpropp som dom inte kunde ta bort. Han skulle ju på återbesök hos öronläkare i augusti, han kunde vänta tills dess!! Jag tyckte inte det, så jag ringde öronläkaren. Han fick komma dit direkt och rensa, då visade det sig att han ändå hade öroninflamation. Återbesök om 1 vecka...

Jag har också påbörjat diskussionen med kommunen vad gäller skola. Usch, det kommer bli en låååång vandring. Orkar, orkar inte...

Tankar

Just nu går mina tankar till dig och dina nära. Jag hoppas och ber att allt ska gå bra för dig, något annat finns inte på kartan. Vi träffas inte ofta, ändå är du mig så kär. Det vet du! Mina problem känns så små, jämfört med dina. Jag hoppas att det snart blir tvärtom. Jag vill visserligen inte ha mina problem, men jag önskar att din mardrömm bara försvann. Om jag bara hade magiska fingrar, då skulle jag göra allt bra igen! Vi skulle ju ha träffats snart! Viktor skulle ju leka med din gosse! Lova mig att det snart blir av!!

Ljusare framtid

Det känns skönt att kunna säga att jag ser en smal ljusspringa i den enormt långa tunneln. Jag flyttar snart! Det ska bli så enormt skönt att kunna komma hem till sitt alldeles egna boende. Det gör ju att jag kan börja planera för framtiden på ett helt nytt sätt, jag behöver inte ta hänsyn till någon annnan än min älskade son! Just nu är livet jobbigt, men jag har klarat mig bra hittils med underbara vänner och lite annat folk runt gossen. Nu kan jag bara se framåt! Jag ska klara mig bra! Ingen ska få förstöra mitt liv!

Idag börjar mitt nya liv

Idag börjar mitt nya liv. Nu måste jag börja tänka att jag är mamma till ett barn med autistiskt syndrom med LMR (lätt utvecklingsstörd). Beskedet kom idag. Jag tog emot det med både sorg och lättnad. Även om jag var förberedd på resultatet, så befinner jag mig ändå i någon slags kaos. Nu kommer en ny skådespelare upp på scenen, nämligen autismcenter.

Nu kommer Viktor få rätt hjälp. Han har tidigare haft mycket bra hjälp, men kunskapen om detta har väl varit något begränsad. Nu kan väl tillvaron bara få bli bättre!?

Orken tryter

Hur mycket ska en människa orka? Orken tryter! varför är det inget som vill gå min väg just nu. Det blir ingen flytt för mig den 17 maj, det har fullständigt tagit knäcken på mig. Jag är så jävla arg på mäklaren att jag skulle vilja skälla ut henne efter noter. Men jag orkar inte. Det skulle ta för mycket på krafterna. Just nu har jag lite annat att tänka på. Orkar, orkar inte.... Vet inte alltid vilket ben jag ska stå på. Vem ska kämpa för mig och Viktor om inte jag gör det? Jag längtar till på onsdag, då ska jag träffa en person som kanske kan hjälpa mig lite på traven, åtminståne börja reda ut saker. Man måste ju börja nysta någonstans...

Just nu känner jag mig inte alls stark, men jag ska komma stärkt ur detta helvete! Det måste bara börja vända snart!

Snart...

Ååååh vad jag längtar efter att få lite ordning på mitt liv. Jag bävar för svaret på utredningen, jag längtar efter ny lägenhet (om mäklaren nu kan få arslet ur vagnen och få i ordning alla papper från föreningen). Det känns som om jag snart kommer få lite rätsida på mitt liv ganska snart. Ni anar inte hur mycket jag har kämpat de senaste månaderna, jag vill bara slippa denna "ryggsäck". Livet kommer aldrig mer bli detsamma, men det behöver ju inte innebära att det blir dåligt. Det ska bli skönt att flytta till ett område där det finns släkt och många vänner, då finns hjälpen (förhoppningsvis!) nära när jag behöver

Sen kan man ju undra när kommunen blir klara med LSS-utredningen. Har dom tagit dom kontakter som dom skulle? Jag undrar om jag får det jag har sökt...? I så fall kommer jag få lite egen tid. För Viktor blir det nog ganska roligt att få komma till en annan miljö. Viktor har ju bara haft sin mormor och morfar som han har kunnat vara hos en längre tid. Nu kommer jag dessutom att få ensam vårdnad. Fast å andra sidan, jag har alltid varit ganska ensam vad gäller Viktor. Jag har varit den som har tagit ansvar för att hans tillvaro ska fungera. Ja, ja, sånt är livet. Nu vet jag vad jag kan vänta mig...

Tänk

Tänk om jag snart får en lägenhet! Igår var vi på en visning och Viktor talade minsann om för mäklaren att "här ska jag och mamma bo". Man kan ju alltid hoppas, hoppas att det löser sig. Jag har hört att det är ett trevligt område, många barnfamiljer finns det visst. Det behöver Viktor. Och jag!!! Det ska bli så skönt att få ett eget boende, hoppas bara att det blir snart. Vi behöver få starta vårt eget liv. Hur det ska bli, har jag ingen aning om. Det känns som om det kan bli skönt, men väldigt tufft. Jag lär väl inte leva lyxliv, men men...

Nu går jag dock fortfarande och gruvar mig för avslutet på BUP. Det närmar sig delgivningen med stormsteg = SKRÄCK! I morgon och 1 dag nästa vecka kommer en specialpedagog från skolans värld och hälsar på Viktor på förskolan. Jag sprang på henne på gymmet idag, så vi pratade liiite om Viktor och massor med skit. Hon är ju trots allt kollega till mig (kan man väl nästan säga, trots att hon jobbar i skolan). Ska bli kul att höra vad hon har att säga. Usch, tänk om han får den diagnos jag misstänker att han får. Hur i all världen kommer det att gå??