Att glömmas bort

Det finns väl inget värre än att bli bortglömd? Det är ofta något vi får erfara när det gäller Viktor. Det gör ont och svider, man blir förbannad och ledsen, man tappar ork allt eftersom. Tillslut tappar man förtroendet för folk, hur bra det än blir varje gång man "har gått i taket" . Tillslut vill man inte mer, då låter man bara saker vara eller så blir man fullständigt skogstokig för småsaker. Så är det just nu. Jag blir fullständigt skogstokig när något negativt händer runt Viktor. Tyvärr är det ofta samma personer som hamnar i elden, vissa förtjänar det mer än andra. Vissa kanske inte alls har förtjänat det, men råkar bara jobba på "fel" ställe. Det är inte kul att som förälder behöva be om ursäkt för att man behöver hjälp. Ber om ursäkt att jag har ett sjukt barn som kostar pengar och ställer till problem. Jag har inte valt det själv...

Grimma

Tänk, så jobbigt det ska vara att göra sömnutredning. Det tycker i alla fall Viktor. Häromdagen fick han kallelse med info om vad som ska göras den natten som han ligger inne på sjukan. Det stod också att vi föräldrar skulle förbereda honom för besöket. Jag tänkte "hur f...n ska vi kunna förbereda honom för något som han inte förstår". Nog för att han har varit på sjukhus förut, men ändå.... Viktor är ju inte den som tycker att det är jättekul att ha massa saker i ansiktet. Så jag ringde upp avdelningen och förklarade situationen och "vips" kom det ett brev på posten till Viktor. Det innehöll en grimma (som sitter i näsan) och elektroder. För dom var det säkert inget extra besvär att skicka detta till Viktor, men det hjälper oss oerhört mycket att kunna förklara för Viktor vad som kommer att ske. Tack du underbara människa, som förstod problemet! Nu håller vi som bäst på att vänja honom att ha grimman i näsan. Vi måste hela tiden locka med att läsa saga, se på film, lite russin, en glass. Ja, inte allt på en gång, men ändå... Det blir en pers när han läggs in, det vill jag lova!

Nu har Viktor bestämt att han och jag ska gympa till hans favorit-gympa-cd, så det är väl bara att värma upp...!

Just en sådan dag

Idag har varit just "En sådan dag". Ni vet, en dag när allt händer på en gång. Jag fastnade på pendeltåget från Södertälje pga. ett växelfel. Det tog väl nästan 40 minuter att ta sig från Södertälje till Rönninge. När jag kom hem väntade en kallelse till tandläkare för mig och Viktor och en kallelse till sömnundersökning för Viktor. Sömnundersökningen ska göras en natt på sjukhus. Misstänker att de blir en jobbig natt...

Till råga på allt har Viktor varit på VC idag för att kolla sin onda hals. Halsfluss... men eftersom det var en bakterie så ges inte pencillin. Det är bara för gossen att uthärda det onda och kämpa för att få ner lite mat i stackars magen. Glass var tydligen bra att äta och det brukar ju av någon konstig anledning alltid gå ner, hur sjuk man än är ;)

Åter vardag

Äntligen är det vardag igen. Första dagen på förskolan för Viktor, han har hunnit vara ledig 3 veckor. Mycket välbehövligt! Men ack, så trött han var efter bara 5 timmar på förskolan. Han orkar inte mer, den lille gossen. Det blir fortfarande jobbigt med alla intryck, allt som händer omkring honom. Idag kom han hem och berättade att Marianne hade kommit och pratat med honom när han hoppade på studsmattan "Hon pratade bara med mig, ingen annan". Tänk att man kan glädja sig åt så små saker att ens barn kommer hem och berättar vad han har gjort på förskolan...
I morgon är han ledig igen, planeringsdag på förskolan. Tur att pappa är ledig då, eftersom Viktor inte har möjlighet att vara på annan förskola (som alltid erbjuds, när man har behov av omsorg på planeringsdagar). Ska bli kul att se vad som händer den dagen vi inte kan lösa omsorgen åt kommunen...

Nicke Nyfiken

Det stämmer så bra på Viktor. Han är em riktig Nicke Nyfiken. Frågar mycket, väldigt mycket. "Vem väcker mig imorgon?" "Vad ska jag göra imorgon?" "Vem hämtar mig på förskolan idag?". Alltid samma frågor varje dag. Det är konstigt vilket tålamod man har som svarar på dessa frågor säkert 50 gånger om dagen, men vad gör man inte för att han ska förstå? Vad gör man inte för sitt barn? Idag har jag förklarat jag vet inte hur många gånger att han ska vara med mormor och morfar imorgon, eftersom vi båda jobbar. Ändå kommer frågan "Jobbar pappa imorgon?" "Ja!" "Jobbar du imorgon?" "Ja!" "Ska jag vara ensam hemma?" "Nej, mormor och morfar kommer hit..." Det är inte konstigt att jag ofta känner att det kommer svackor, det har det gjort många gånger senaste tiden. Ska det vara så här hela tiden? När en sak lugnar ner sig, kommer nästa sak. Vad blir nästa sak? Får han diagnosen autistiska drag? Vad blir nästa sak efter det?
Bara en massa frågor som ingen kommer kunna ge ett riktigt ordentligt svar på. Nästa vecka ska vi ev. ha ett samtal med nefro, det kanske reder ut något...

Nytt decenium, ny start

Så hoppas vi i alla fall att det blir. Fast det känns väl inte riktigt som att det kommer att slå in. Ännu så länge så har vi faktiskt inte ett enda möte eller sjukhusbesök inbokad. Men jag behöver nog inte vänta länge förrän det börjar dyka upp det ena efter det andra. Jag vet ju att vi väntar på en hel del saker. Vi har börjat förlika oss med tanken att Viktor ev. har autistiska drag. Det känns tungt, skittungt. Samtidigt verkar det ju faktiskt stämma. De senaste veckorna har vi sett saker som vi tidigare trott har berott på hans utv.störning, saker som med stor sannolikhet inte beror på det. Men man vet ju aldrig. Vi har liksom fått börja tänka i andra banor, fått andra frågor från hab. Det kommer att komma en massa frågor nu när han snart ska tillbaka till förskolan. Hur ska vi orka det? Självklart så måste vi prata med dom om detta, dom måste få fråga allt dom undrar över. Men vad ska vi svara?? Av alla jobbiga saker han har varit med om, så har jag en känsla av att det här kommer att bli det jobbigaste. Viktor har haft ett välbehövligt jullov. Även fast vi har jobbat några dagar, så har det ändå känts som att det har varit lugnt och fridfullt. Vi har bara fått vara, bara tagit hand om.... familjen!