Nytt decenium, ny start

Så hoppas vi i alla fall att det blir. Fast det känns väl inte riktigt som att det kommer att slå in. Ännu så länge så har vi faktiskt inte ett enda möte eller sjukhusbesök inbokad. Men jag behöver nog inte vänta länge förrän det börjar dyka upp det ena efter det andra. Jag vet ju att vi väntar på en hel del saker. Vi har börjat förlika oss med tanken att Viktor ev. har autistiska drag. Det känns tungt, skittungt. Samtidigt verkar det ju faktiskt stämma. De senaste veckorna har vi sett saker som vi tidigare trott har berott på hans utv.störning, saker som med stor sannolikhet inte beror på det. Men man vet ju aldrig. Vi har liksom fått börja tänka i andra banor, fått andra frågor från hab. Det kommer att komma en massa frågor nu när han snart ska tillbaka till förskolan. Hur ska vi orka det? Självklart så måste vi prata med dom om detta, dom måste få fråga allt dom undrar över. Men vad ska vi svara?? Av alla jobbiga saker han har varit med om, så har jag en känsla av att det här kommer att bli det jobbigaste. Viktor har haft ett välbehövligt jullov. Även fast vi har jobbat några dagar, så har det ändå känts som att det har varit lugnt och fridfullt. Vi har bara fått vara, bara tagit hand om.... familjen!