Oro!

Så orolig!! Jag är så orolig just nu. Det är inte alls kul. Igår ringde bästa uroterapeuten och sa att Viktor ska göra buk-röntgen, han har ev stenar i buken. Det känns väl sådär... Det verkar ju som att det aldrig ska ta slut. När det ena har lugnat ner sig, så kommer nästa sak för honom. Varför?? Nu börjar jag faktiskt bli riktigt orolig för att andra organ ska ge med sig. Jag undrar så vad läkarna kommer göra. Blir det fler undersökningar? Kommer dom någon gång komma på varför det blir såhär? Så just nu är det mycket oro.....

Jag undrar...

... Om det kanske har gått lite väl långt när man låter mer förvånad när en läkare säger att det INTE är något fel, än när det faktiskt är det... Viktor var inne på ny provtagning i tisdags eftersom han återigen har börjat kissa på sig. I fredags ringde läkaren och sa att det var urinvägsinfektion. Igen. Undrar varför jag har slutat bli förvånad? Häromdagen sa en av Viktors fröknar att "vi har faktiskt pratat om dig här och vi är helt överens om att du är så stark som orkar allt detta". Dom skulle bara veta: Det gör jag inte, men jag har ju liksom inget val! Vem skulle kämpa för min son om inte jag gjorde det? Ingen! Kommunen skulle antagligen tycka att det va ganska skönt...

Less...

Just nu är jag ganska less på sjukhus. Inom ca 1 ½ vecka kommer det vara 5 besök på sjukan, känns väl sådär. Förra helgen var Viktor på akuten. Urinvägsinfektion. Det måste göras en uppföljning, det blir nu på torsdag. I onsdags var han på öronkliniken, södertälje. Därifrån skickades remiss till huddinge. Dit ska han på torsdag. Dessutom har han varit hos ögonläkaren, men där gick det ok...

Men men...
Annars är allt ganska bra. Viktor har bytt avd på förskolan och det fungerar ganska bra, tycker jag. Detta trots att han säger att han inte vill gå dit. Jag tror bara att det har varit svårt att vänja sig och att det är många nya barn i gruppen.

Tack

Till dig/er som skickade kort till Viktor: Tack! Viktor blev glad, han älskar att få post. Ni vet vilka ni är...

Städa

Tänk så svårt det kan vara att städa i sitt rum. Tänk så lätt jag kan göra det för Viktor. Jag har äntligen rensat bland alla hans leksaker, så nu är det inte alls lika mycket kvar. Dessutom har jag satt upp kort på alla saker och vart dom ska vara. Nu har han sagt att det är så lätt att städa nu, för han vet vart alla saker ska vara. Tänk så enkelt det kan vara...

Några små ord...

Det är aldrig en okomplicerad tillvaro att leva med barn med autism men på något sätt går det en dag i taget. Och stunderna av glädje är fler än vi tror.

Det citatet stämmer så bra! Det är verkligen så det känns!

Varför inte?

Jag undrar så varför inte hela livet kan vara lite som semester. Har haft det så lugnt och skönt under mina 3 veckor. Inte ett sjukhusbesök eller möte. Åååh, så skönt! Men nu är semestern slut. Hoppas att hösten blir lite lugnare än vad våren var. Det gäller ju liksom att se till att hitta lite tid för själv. Det blir en utmaning att klara det!

När Viktor kommer tillbaka till förskolan, ska han börja på ny avdelning. Spännande! Har redan drillat personalen och dom tycker det ska bli spännande att få jobba med honom. Ja, ja det blir nog bra. Tänk, sen Viktor fick sin autism-diagnos så känns det som att mycket har fått sin förklaring och jag vet vad jag har att jobba mot. Dessutom blir det lättare att jobba mot t. ex. kommunen.