Härligt

Härligt med semester! Igår var vi till Mariefred med en kompis. Viktor fick göra något han älskar: Åka tåg... Ångtåg!! Det är ju riktigt härligt att göra små utflykter med goa vänner. På söndag blir det allsång och på måndag tror jag att vi tar en liten tur med sightseing-båt.

Men mitt upp i den härliga semestern gnager oron för allt som kommer till hösten. Vad ska hända? Hur ska jag orka? Jag går fortfarande och väntar på sammanställningen från BUP. När jag fått den så ska det remitteras till autismcenter. Sen blir det ju massa andra saker också. Jag har ju en del frågor om olika saker som oroar mig. Har haft en del kontakter med olika personer redan. Usch, hur ska detta gå? Nä, nu blir det att njuta av välbehövlig semester:):)

Semester

Snart ska vi ha semester, jag och min son. Helt själva. Skönt ska det bli. Årets semester är efterlängtad på många plan. Den här våren har varit lite tuff, kan man väl säga. Om man bortser från ortopedingenjören, så har det varit ganska lugnt de senaste veckorna. Misstänker att jag får igen det dubbelt upp när hösten kommer. Jag vet ju att det är många besök som väntar. Just nu är jag så glad att det finns personer som förstår hur jag har det, det ska nog gå bra. Jag fick en fråga för några veckor sedan, en fråga som har snurrat i mitt huvud sedan dess: Hur orkar du vara en bra mamma? Jag vet ärligt talat inte hur jag orkar, vet inte ens om jag orkar... Men nu är det snart semester och då ska jag ladda massor och bara ha det bra.

Varför

Jag orkar inte ta fler beslut just nu. Ändå måste jag det. Jag kommer troligtvis bli beviljad både kontaktperson och kontaktfamilj. Det känns ju toppenskönt. Nu har jag fått förfrågan om jag vill ha en annan kontaktperson, dom har tydligen hittat någon som ev skulle passa. Mina föräldrar har tidigare varit avlösare, men nu vill dom att jag ska ta någon annan. Orkar verkligen inte ta det beslutet. Kan jag inte bara få vara ett tag? Men jag kanske ska vara glad att det ändå äntligen händer något i rätt riktning?! Funderar allvarligt på att gräva ner mig ett tag. Snart är det semester och då ska jag bara njuta!!!!

???

Men hur tänker dom. Vi bytte tydligen LSS-handläggare för 3 veckor sedan. Fick jag reda på idag. Efter att själv ha kontaktat soc. Dom hade försökt skicka papper till mig, men de hade kommit tillbaka. Ringer man inte då??? Nu har nya handläggaren bestämt att vi ska ha ett nytt möte. Jag ska göra en ny ansökan. För fjärde gången på 6 månader. JAG BLIR VANSINNIG!!!!!

Slut

Idag var jag till hab, till underbara Katrin. Åååå, det var ett jobbigt möte eftersom det antagligen var sista gången vi satt tillsammans på ett sådant sätt. Nu är det sommarlov, då borde allt bli lite lugnare! Vi har ett möte inbokat i sept, men det blir antagligen ett avslutningssamtal med hab och förskolan. Dessa möten är inte alls lika behagliga.
Det var i alla fall riktigt skönt att få sitta där hos henne idag och få vända ut och in på livet. När jag berättade allt som har hänt under våren, så sa hon bara "jag beundrar dig, för att du fortfarande står på benen...". Ja, ibland är det knappt att jag ens gör det!

Sen var det riktigt skönt att komma hem. Då hade jag plötsligt storhandlat utan att ens ha varit i affären. Det där med hemkörning är något som jag tror passar mig perfekt. Jag ska nog göra det lite lagom ofta. Tänk att slippa stressa runt på stormarknaden med en trött och grinig unge, nu kan han istället sitta i sitt rum och leka medans jag handlar. Underbart!!

Verkligheten

Ibland kommer verkligheten så skrämmande nära! När jag hämtade på förskolan idag, så hade personalen lagt lite av hans extrakläder i en påse, som vi skulle ta hem. Slarviga mamman har glömt att ta hem vinterkläder. Påsen var av sådan modell som används till sopor på förskolan. Under hela vägen hem undrade han varför jag hade tagit hem soppåsen från förskolan... Det är stunder som dessa när det blir så uppenbart att han inte tänker riktigt som vi andra. Just nu läser jag "Gång på gång". En bok som för mig är så skrämmande, så bra, så verklighetsnära, så mycket.... Viktor! För mig visar den att framtiden kommer att bli tuff, men också väldigt ljus! Viktor är och förblir Viktor för mig, oavsett alla diagnoser och sjukdomar han har! Eller kanske tack vare...

I morgon bär det av till ortopedingenjören. Igen. För sjuttioelfte gången, sedan april. Jag vet inte varför ortoserna inte har fungerat denna gång. Han får kraftiga märken och vristen på ena foten svullnar upp vid dagens slut. Stackars gossen, han är så tapper som kämpar...

Ny vecka...

....Nya tag! Kommande vecka är det samtal på förskolan tillsammans med hab och så är det ett litet besök på Ö-N-H efter ännu en öroninflamation.

Viktor kan inte få öroninflamationer eftersom han har rör (enligt läkare på när-akuten), ändå får han det. Är Viktor ett udda barn eller är det när-akuten som inte kan öron?? Hur som helst så hoppas jag att öronen ser bra ut nu.

Sen har vi ju det där samtalet. Det ska bli oerhört intressant att höra vad förskolan tänker om hans sista år. Inte för att jag tror att dom behöver göra några större ändringar, men ändå. Jag är verkligen så trött på alla samtal, jag undrar när det ska ta slut? Det ska bli så skönt när alla börjar gå på semester, då brukar det vara lugnt några veckor.

Men lite glädjande är att min lägenhet snart är i ordning. Jag väntar bara på min säng, sen kan jag flytta in på riktigt. Viktor älskar att vara där nu när han har fått dit alla sina saker. Härom dagen satt han på balkongen och spelade gitarr!