Verkligheten

Ibland kommer verkligheten så skrämmande nära! När jag hämtade på förskolan idag, så hade personalen lagt lite av hans extrakläder i en påse, som vi skulle ta hem. Slarviga mamman har glömt att ta hem vinterkläder. Påsen var av sådan modell som används till sopor på förskolan. Under hela vägen hem undrade han varför jag hade tagit hem soppåsen från förskolan... Det är stunder som dessa när det blir så uppenbart att han inte tänker riktigt som vi andra. Just nu läser jag "Gång på gång". En bok som för mig är så skrämmande, så bra, så verklighetsnära, så mycket.... Viktor! För mig visar den att framtiden kommer att bli tuff, men också väldigt ljus! Viktor är och förblir Viktor för mig, oavsett alla diagnoser och sjukdomar han har! Eller kanske tack vare...

I morgon bär det av till ortopedingenjören. Igen. För sjuttioelfte gången, sedan april. Jag vet inte varför ortoserna inte har fungerat denna gång. Han får kraftiga märken och vristen på ena foten svullnar upp vid dagens slut. Stackars gossen, han är så tapper som kämpar...

Ny vecka...

....Nya tag! Kommande vecka är det samtal på förskolan tillsammans med hab och så är det ett litet besök på Ö-N-H efter ännu en öroninflamation.

Viktor kan inte få öroninflamationer eftersom han har rör (enligt läkare på när-akuten), ändå får han det. Är Viktor ett udda barn eller är det när-akuten som inte kan öron?? Hur som helst så hoppas jag att öronen ser bra ut nu.

Sen har vi ju det där samtalet. Det ska bli oerhört intressant att höra vad förskolan tänker om hans sista år. Inte för att jag tror att dom behöver göra några större ändringar, men ändå. Jag är verkligen så trött på alla samtal, jag undrar när det ska ta slut? Det ska bli så skönt när alla börjar gå på semester, då brukar det vara lugnt några veckor.

Men lite glädjande är att min lägenhet snart är i ordning. Jag väntar bara på min säng, sen kan jag flytta in på riktigt. Viktor älskar att vara där nu när han har fått dit alla sina saker. Härom dagen satt han på balkongen och spelade gitarr!

Misstro och motgång

Öronbarn är han, min älskade son. Misstrodd blir jag ofta när jag söker vård för honom. Senast igår... Viktor var på lättakuten på Huddinge. Den läkaren sa att det bara var en ordentlig vaxpropp som dom inte kunde ta bort. Han skulle ju på återbesök hos öronläkare i augusti, han kunde vänta tills dess!! Jag tyckte inte det, så jag ringde öronläkaren. Han fick komma dit direkt och rensa, då visade det sig att han ändå hade öroninflamation. Återbesök om 1 vecka...

Jag har också påbörjat diskussionen med kommunen vad gäller skola. Usch, det kommer bli en låååång vandring. Orkar, orkar inte...

Tankar

Just nu går mina tankar till dig och dina nära. Jag hoppas och ber att allt ska gå bra för dig, något annat finns inte på kartan. Vi träffas inte ofta, ändå är du mig så kär. Det vet du! Mina problem känns så små, jämfört med dina. Jag hoppas att det snart blir tvärtom. Jag vill visserligen inte ha mina problem, men jag önskar att din mardrömm bara försvann. Om jag bara hade magiska fingrar, då skulle jag göra allt bra igen! Vi skulle ju ha träffats snart! Viktor skulle ju leka med din gosse! Lova mig att det snart blir av!!

Ljusare framtid

Det känns skönt att kunna säga att jag ser en smal ljusspringa i den enormt långa tunneln. Jag flyttar snart! Det ska bli så enormt skönt att kunna komma hem till sitt alldeles egna boende. Det gör ju att jag kan börja planera för framtiden på ett helt nytt sätt, jag behöver inte ta hänsyn till någon annnan än min älskade son! Just nu är livet jobbigt, men jag har klarat mig bra hittils med underbara vänner och lite annat folk runt gossen. Nu kan jag bara se framåt! Jag ska klara mig bra! Ingen ska få förstöra mitt liv!

Idag börjar mitt nya liv

Idag börjar mitt nya liv. Nu måste jag börja tänka att jag är mamma till ett barn med autistiskt syndrom med LMR (lätt utvecklingsstörd). Beskedet kom idag. Jag tog emot det med både sorg och lättnad. Även om jag var förberedd på resultatet, så befinner jag mig ändå i någon slags kaos. Nu kommer en ny skådespelare upp på scenen, nämligen autismcenter.

Nu kommer Viktor få rätt hjälp. Han har tidigare haft mycket bra hjälp, men kunskapen om detta har väl varit något begränsad. Nu kan väl tillvaron bara få bli bättre!?

Orken tryter

Hur mycket ska en människa orka? Orken tryter! varför är det inget som vill gå min väg just nu. Det blir ingen flytt för mig den 17 maj, det har fullständigt tagit knäcken på mig. Jag är så jävla arg på mäklaren att jag skulle vilja skälla ut henne efter noter. Men jag orkar inte. Det skulle ta för mycket på krafterna. Just nu har jag lite annat att tänka på. Orkar, orkar inte.... Vet inte alltid vilket ben jag ska stå på. Vem ska kämpa för mig och Viktor om inte jag gör det? Jag längtar till på onsdag, då ska jag träffa en person som kanske kan hjälpa mig lite på traven, åtminståne börja reda ut saker. Man måste ju börja nysta någonstans...

Just nu känner jag mig inte alls stark, men jag ska komma stärkt ur detta helvete! Det måste bara börja vända snart!