Lite tom...

Så tom i huvudet som jag har känt mig senaste veckan har jag nog aldrig känt mig. Samtidigt känns det ganska bra. Jag är fast besluten att jag ska klara det här galant, det kommer att gå med hjälp av familj och vänner (+ alla andra underbara människor som finns runt Viktor). Nu är jag ensam. På riktigt. Men jag tror ändå att jag kommer att få mer tid för mig själv än vad jag har haft tills nu. Förhoppningsvis kommer vi att ha en bättre relation som vänner, vi kanske t.o.m kommer kunna prata med varandra igen. Det är i alla fall mitt mål.

Mitt i allt så har jag och Viktor gjort en sömnregistrering på sjukhuset. Det var ett äventyr, vill jag lova. Redan i entrèn började han bli rädd och nervös, så vi gick in på pressbyrån och köpte en "Bamse" som han skulle läsa medan sköterskorna satte på alla elektroder på honom. Väl uppe på avd så hade dom en dvd, så han fick titta på "Piff och Puff". Det tog ca 30 minuter att göra i ordning honom, sedan fick vi mysa en stund innan det var dags att sova. När Viktor hade sovit 20 min, så skulle jag försöka peta i mig en kexchoklad. Tji, fick jag... Viktor vaknade precis då och sa "mamma, nu har jag sovit. Visst var jag duktig!". Det var bara att lägga bort chokladen och tidningen, släcka lampan och försöka sova... Undersökningen gick bra, han sov hela natten och var som en solstråle när han blev väckt kl 05.30 (till skillnad från mig, som såg ut som en påse ruttna äpplen den tiden...). Ska bli mycket intressant att höra vad undersökningen visar.