Nästan

Jag hade nästan börjat tro att kommunen faktiskt tror på oss. I alla fall vad gäller vissa saker. Numera vet vi så väl att kommunen inte har något som helst ansvar för vad som händer på förskolan. Det är ju helt enkelt så att det är vårt fel att vi har ett sjukt barn. Man kan ju inte göra så mycket mer än att be om ursäkt för att ens barn kostar en massa pengar. Tro mig, det har vi gjort många gånger!! När Viktor blev sjuk för 2 år sedan blev vi tvingade att skriva på ett papper där vi tog på oss allt ansvar, om något skulle hända. Då fick jag höra att det var på gång att alla föräldrar med sjuka barn i kommunen skulle få skriva på det. Då jag själv jobbar i samma kommun, vet jag att så har ännu inte skett. Inte på 2 år!!! Nu har det varit en del missförstånd mellan oss och förskolan, så nu har vi fått ytterligare ett papper att skriva på. Vi är alltså inte betrodda ännu... Det är ju lika bra att skriva på, om det nu känns bäst för pedagogerna. Det känns ju lite "skruvat" att jag är ansvarig för något som jag inte kan ha någon som helst koll på.
Visst vill vi att förskolan ska veta så mycket som möjligt om Viktor, men ofta orkar man verkligen inte berätta allt som händer. Vi vill ju bara att hans tid på förskolan ska fungera. Det blir ju inte alltid så lätt när vissa personer i kommunhuset bara hånskrattar åt oss. Det är ju inte så konstigt att man känner sig så förtvivlat uppgiven ibland.

Men vi ska skriva på detta papper. Allt för att slippa konflikter, för det är det sista vi vill ha...