???

Men hur tänker dom. Vi bytte tydligen LSS-handläggare för 3 veckor sedan. Fick jag reda på idag. Efter att själv ha kontaktat soc. Dom hade försökt skicka papper till mig, men de hade kommit tillbaka. Ringer man inte då??? Nu har nya handläggaren bestämt att vi ska ha ett nytt möte. Jag ska göra en ny ansökan. För fjärde gången på 6 månader. JAG BLIR VANSINNIG!!!!!

Slut

Idag var jag till hab, till underbara Katrin. Åååå, det var ett jobbigt möte eftersom det antagligen var sista gången vi satt tillsammans på ett sådant sätt. Nu är det sommarlov, då borde allt bli lite lugnare! Vi har ett möte inbokat i sept, men det blir antagligen ett avslutningssamtal med hab och förskolan. Dessa möten är inte alls lika behagliga.
Det var i alla fall riktigt skönt att få sitta där hos henne idag och få vända ut och in på livet. När jag berättade allt som har hänt under våren, så sa hon bara "jag beundrar dig, för att du fortfarande står på benen...". Ja, ibland är det knappt att jag ens gör det!

Sen var det riktigt skönt att komma hem. Då hade jag plötsligt storhandlat utan att ens ha varit i affären. Det där med hemkörning är något som jag tror passar mig perfekt. Jag ska nog göra det lite lagom ofta. Tänk att slippa stressa runt på stormarknaden med en trött och grinig unge, nu kan han istället sitta i sitt rum och leka medans jag handlar. Underbart!!

Verkligheten

Ibland kommer verkligheten så skrämmande nära! När jag hämtade på förskolan idag, så hade personalen lagt lite av hans extrakläder i en påse, som vi skulle ta hem. Slarviga mamman har glömt att ta hem vinterkläder. Påsen var av sådan modell som används till sopor på förskolan. Under hela vägen hem undrade han varför jag hade tagit hem soppåsen från förskolan... Det är stunder som dessa när det blir så uppenbart att han inte tänker riktigt som vi andra. Just nu läser jag "Gång på gång". En bok som för mig är så skrämmande, så bra, så verklighetsnära, så mycket.... Viktor! För mig visar den att framtiden kommer att bli tuff, men också väldigt ljus! Viktor är och förblir Viktor för mig, oavsett alla diagnoser och sjukdomar han har! Eller kanske tack vare...

I morgon bär det av till ortopedingenjören. Igen. För sjuttioelfte gången, sedan april. Jag vet inte varför ortoserna inte har fungerat denna gång. Han får kraftiga märken och vristen på ena foten svullnar upp vid dagens slut. Stackars gossen, han är så tapper som kämpar...