Vi har pratat med både sjukhus och habilitering de senaste dagarna. Varför ska det aldrig få vara bra, varför ska det aldrig få vara lugnt? Varför ska Viktor aldrig få vara "som alla andra"? Vad är det som är så svårt med hans sjukdom, kan någon förklara det för mig? Allt skulle ju kunna vara bra, trots sjukdomen...
//Jenny
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svåra tankar att tänka en så tidig morgon, utan svar står man. Massor av kramar!
SvaraRaderaJag är inte uppe å bloggar med tuppen, det är bara klockan som spelar mig ett spratt av någon anledning...
SvaraRadera