En skolpojke!

Ja, precis så är det! Jag har fått en skolpojke! Det är stort, det är spännande. Kanske mest för lilla mamman. Viktor sa redan första dagen "mamma du kan åka härifrån, så jag kan vara ensam med fröknarna". Så blev det ju såklart inte, eftersom både pedagogerna och lilla jag behövde inskolning. Nu känner jag äntligen att han är välkommen, han hör hemma, HAN TYCKER ATT SKOLAN ÄR ROLIG (förutom att gympaläraren är lite småläskig....). Han har sin aldeles speciella favorit bland assistenterna. Tror ibland att det bara är Daniel som gäller! Så livet rullar på och det går ganska bra, det är härligt! Härligt att få känna att trots allt jobbigt som har hänt och fortfarande händer, så går det faktiskt framåt. Jag kan faktiskt ha förhoppningar om en bra framtid för Viktor. Jag har fått höra att han har goda förutsättningarna att kunna lära sig att klara sig något sånär självständigt.

Så jag ser ljust på framtiden!