Hand i hand

Glädje och sorg går hand i hand. Jag börjar bli så trött och så sliten. Undrar hur mycket jag ska klara innan jag fullständigt kraschar? Jag håller fortfarande på med skola till lilleman. Ni anar inte hur struligt det kan bli. Det senaste är att vi måste besöka skolläkaren. Idag frågade jag kommunen vad dom ville veta av läkaren, så att jag skulle kunna förbereda mig lite. Till svar får jag att dom inte behöver veta något särskillt. Kan någon förklara varför vi ändå måste besöka skolläkaren?? Jag vet vet inte om jag är trög.... Men jag hoppas att det snart är slut och att jag får som jag vill. Jag ska ha som jag vill!

Annars rullar livet på och Viktor hittar på en massa roliga saker. I dagarna har det blivit klart att han ska börja rida i slutet av februari. Han ska vara med i ett projektet hästanknuten verksamhet för barn med autism och utv.störning. Det ska verkligen bli superroligt. Första gången åker jag med, men sedan har kommunen anställt en ledsagare som följer med honom varje gång. Jag tror att han kommer bo på hästryggen så fort han kommer till stallet;). Det ska verkligen bli så kul!!

Som sagt, glädje och sorg går hand i hand...